Jag heter Anna, har precis fyllt 17 år och pluggar första året i gymnasiet på en grymt bra skola som heter Thorén business school som ligger i centrala Linköping. Själv bor jag mellan Norrköping och Linköping i en liten ort som heter Skärblacka. Här är jag född, i samma villa som jag bor i idag och där jag trivs som handen i handsken! Vill ni veta något mer om mig är det bara att fråga genom kommentar eller skriv till [email protected]. Finns också på bloggen: http://annaamolgard.blogg.se, kommer dock inte uppdateras så mycket, då jag satsar på denhär bloggen istället. :)

Victor
1999
e. Vivaldi 753 u. Sofin ue. Urbino 430
En kort sammanfattad historia av våran långa kringelkrokiga utveckling!
En otroligt underbar individ som verkligen är min lilla ängel. Jag kan lätt säga att det är världens snällaste häst att hålla på med, finns nog ingen lydigare och mer förstående, inte som jag träffat iallafall. Däremot är han inte alltid snäll att rida. Missförstå mig inte, han har inga olater mer än en kospark rakt bakut ibland när han blir irriterad på min sporre. Nejdå, han bara måååste trotsa ibland, och låtsas bli tjurskallig. Hihi, ni som förstår vad jag menar kan ju bara sitta och skratta!  För övrigt så är han lättövertalad, så det blir ingen långvarig diskussion. (jag vinner!) Det var hans lite "sämre sidor" om man ska utmärka något. Victor har alltid varit min klippa, som bara blir säkrare på allt ju längre våran tid tillsammans blir.

När jag köpte honom var han lite läskig, visst han kunde hoppa, men satt det någon som var lite skraj på honom så skenade han. Det gick att rida ut, om man höll sig till skritten. Annars drog han en brall, och lilla Anna låg på marken efter några sekunder. Alltså var att rida på fält inget man ens tänkte försöka med. En sak visste jag när ja hade köpt honom, var att han skulle bli världens bästa förstahäst, och jag var fast besluten om att det skulle tamefan gå och göra allt jag kunde göra på min föredetta ponny. Så jag började träna, och nu efter 3,5 år så har jag fått bort alla hans tankar om att bli överlycklig i skogen och på fältet, (för han gjorde aldrig något för att ha av mig, bara av ren lycka) och nu kan jag rida fram överallt i skogen och på vägarna i vilken gångart jag vill, och känner jag för det så går jag bara rätt ut på fältet och drar full galopp. 

Victor har alltid varit min bästa vän, och vi får bara starkare band till varandra, och han litar på mig till 100%, det är nog det viktigaste. Efter mycket jobb i dressyren med hjälp av min underbara tränare MC har vi vinster och placeringar från alla tävlingar jag varit på förutom två under 2010 och jag och Victor som ekipage blev rankad som trea i högst dressyrresultat för juniorer på ridhäst i Östergötland. Vi debuterade även LA:3 i höstas som resulterade i vinst på 73,56% med över 4% tillgodo från tvåan. Vi jobbar vidare och hoppas på ett minst lika bra 2011 och planerar att debutera de lättare klasserna i MSV till hösten!

Jag och underbara Victor, vinst LA:3