"Den frågan finns det lika många svar på som det finns ryttare. En bra förklaring finns i ordförklaringar för naturvårdsverkets meddelande nr 1/1978, som handlar om ridanläggningar:

• Ridning för att få hästen gymnastiserad, lydig och i balans. Ett antal rörelser av bestämd utformning och stigande svårighetsgrad skall successivt läras hästen.

Om vi använder detta som rättesnöre när vi tränar vår häst förstår vi att de olika rörelserna tjänar ett syfte; att få hästen gymnastiserad, lydig och i balans. Därav kan vi förstå att den rörelse som vi rider kan vara bra och fylla sitt syfte även om den inte har utförts med tävlingsmässig precision.

En väldresserad, stark och balanserad häst är angenäm att rida. Den rör sig bekvämt, och lydigheten gör att man kan hitta på mycket roligt som man inte kan med en olydig häst, t ex att rida fort på fälten. Det är samma skillnad som för en hund som lyder inkallning, och en hund som inte gör det. Den senare får aldrig gå lös.

Bent Branderup beskriver dressyrens, ridkonstens, syfte som att:

• Genom konsten ge hästen en livsuppgift som den kan utföra med värdighet även i hög ålder

Om dressyren sliter ut eller skadar hästen, eller blir en traumatisk upplevelse för hästen, är den felaktigt utförd.

En tredje fann jag i en broschyr en arrangör gjort för mina kurser: