Ett stycke Wilma utan någon nacke hösten -09.

Idag ville jag rida i snön men eftersom det var +5 så var den väldigt opålitlig att rida i. Jag skrittade bara där i en kvart sedan gick vi in i vårt lilla ridhus och tränade på att hon skulle gå framåt. Jag var trött
och orkade inte ta tag i henne när hon bockade... men hon blev lite svettig iallafall. Det går ju inte att
trava så mycket i det ridhuset men jag verkade ha gjort rätt idag iallafall, för i slutet var hon ganska fin faktiskt.

Bild från 2 maj 2010.

Ridpasset idag bestod av att skritta i snön på vallen som ligger utanför stallet. Wilma hade snö upp över knäna och tyckte det var jättejobbig att pulsa fram, så hon gjorde några språng upp i luften men hon lugnade sig väldigt fort iallafall. Jag tyckte hon var jätteduktig, även fast mina stigläder var snäppet för långa och jag inte nådde om eftersom jag inte hade några sporrar.

Detta gick bra: Hon lyssnade framåt för en gång skull istället för bakåt, hon slappnade av väldigt fort och sökte sig neråt. Dock blev hon sur på mig och det slutade med att hon hängde sig i bettet men jag lyfte händerna och skänklade på så skärpte hon sig sen.

Detta kan förbättras: Min sits, mina händer, att jag använder sätet mer när jag vill att hon ska flytta eller svänga. Att hon ska tåla att jag håller kvar mitt stöd i tyglarna utan att sakta av/stannar. Sluta bocka och stegra...