Min första dressyrtävling var även Wilmas första också. Och jag var stolt över henne, även fast resultatet inte slutade bra och ritten verkligen gick åt helvete. Jag kan meddela att det var ingen kommunikation och hästen fattade inte ett galoppsprång samt låtsades att hon hade någon form av spetälska. Jag laddar inte upp filmen eftersom min inverkan på hästen är förfärlig, och det är riktigt svårt att rida en häst som inte vill. Det går liksom inte.

Men såklart, hon fick den sedvanliga moroten och massor beröm. Hon stod så snällt i transporten hela vägen och var inte ett dugg tjinkig på det nya stället. Tror absolut att hon kan bli någonting att ha med på tävlingsplatsen om hon kan förstå att skänkla = gå framåt och inte bakåt.

Och jag tycker det är bra att det gick dåligt med, för då kan man kolla tillbaka och bara känna sig stolt över hur långt man kommit sen när man rider ett program utan problem. Träning ger färdighet och det är det vi jobbar på för tillfället!