En bångstyrig häst. Men, men. Det är väl de svårridna hästarna som är de vackra har jag hört
att ett ordspråk lyder. Jag anser att de är sant, de har mer karisma och utstrålining och sedan så lär man
sig mer som ryttare om man tränar på en svårriden häst. Min är dock lite lurig, ena dagen hugger hon mig
i handen och andra så har hon såna valp ögon att man kan tro att någon tryckt in ett par vattenfyllda glas-
kulor i ögonhålerna på henne. Då ska hon ha godis tycker hon.

Min dag har i vilket fall bestått av att städa hela huset medans mamma jobbade. (Observera att jag inte
sovit på 48 timmar heller, jag var trött.) Däckade vid ett och som tur är så väckte mamma mig vid sju!
Jag hade inte hunnit till Wilma än så vi åkte dit till kvällsfodringen och gjorde iårdning. Ingen rid ning
idag heller... hatar att inte ha några möjligheter till ordentlig träning.
Jag vill rida ut imorgon men vågar inte själv. Sist vi red ut i december gick vi nämligen omkull på grund av
ett djur i skogen och jag bröt foten. Hästen sprang hem och jag gick ca 1-2 kilometer på bruten fot.
Bra jobbat Maria!