Det har inte hänt så mycket, Wilma rids nu så regelbundet som möjligt på grund av omständigheterna
med snön och så. Hon känns schysst och släpper efter ganska fort in i ridpassen.
Är mest koncenterad på att hon ska ha egen bjudning och att jag ska sitta ner ordentligt i sadeln.

Så fort snön försvinner så ska jag försöka bara fixa iordning allt.

Byta klubb, komma iväg och träna och allt. Skönt japp.

Äntligen!
Jag har varit i kontakt med en tränare i närheten idag och det verkar
väldigt lovande. Kanske blir en tripp om bara ett litet tag om temperaturen
skulle kunna hålla sig på rätt sida om nollan för ett tag åtminstone.
Ni kanske vet hur det känns när man står och stampar
på stället utan att utvecklas åt något håll? Så har jag
haft det väldigt länge nu så jag känner verkligen för att
bara kasta in öket i värmlandsvagnen och brassa iväg!

Min lilla fina häst stod och väntade på mig i hagen idag.♥
Red inte, hon var så duktig igår och jag är trött...
Gick på stan och köpte ett par skor med ett x antal cm klack,
på tal om ärtor.

/Någon som icke uppskattar internet för tillfället.

Slänger in en bild och meddelar att Anna och jag återkommer med mer inlägg imorgon eftersom
vi båda kom hem från stan precis, så några inlägg denna kväll har det inte blivit så mycket av.

Kramar!

 

 

 

 

 

 

 

Vet ni vad jag blir peppad av?

Gamla vidriga ridbilder på mig och Wilma. Haha kanske låter sjukt, men jag blir så sur på mig och då vill jag bara åka till stallet och ta första bästa häst och bara skärpa min sits. Roligt att ha bilder som skulle ha varit jättefina om mina skänklar var framme i skåne och resten av kroppen borta i norrland ...

Nu ska jag skriva någonting som jag är verkligen insatt i, för detta är min position just nu. Jag tar inte själva ridningen på allvar, utan jag sitter på hästryggen och tror att hästen kommer springa i form av sig självt... vilket inte är fallet. ;)

Motiviation är viktigt till en bra ritt. Att vilja rida.

Jag har haft ett sånt problem med mig själv för jag har trott att jag är helt komplett värdelös vad gäller ridningen och jag mådde faktiskt psykiskt dåligt för att jag aldrig uppnådde mina mål. När jag såg mina vänner resa sig så sjönk jag. Jag tog mig själv inte på allvar och jag tänkte många gånger att "ja, jag får väl nöja mig med att vara sämst". Jag skrattar åt när andra har sådana tankar faktiskt så jag får väl göra det åt mig själv med.

Alla kan förbättras det gäller bara att gå in för det och man blir inte bättre och utvecklas inte heller om man sitter hemma och traglar själv. Så mitt råd är att åk iväg! Se nya ställen med din häst, träna, tävla.

Man kan inte sitta och tro man är sämst, det kommer inte bli bättre för det!

När Anna sa åt mig något (jag brukar rida för henne, hon har lärt mig allt jag kan) så sa jag "det går inte", "varför" och "glöm det". Jag skrek åt henne till och med för att jag var så besviken på mig själv, och det ångrar jag så himla mycket idag. Men en gång när jag åkte  till hennes stall så tänkte jag för mig själv att "nu ska jag gör mitt allra bästa!". Jag vet hur man gör, det var bara det att jag inte hade motivationen. Och vad hände? Hästen går som klockan!

Jag är fortfarande väldigt självkritisk men har definitivt blivit bättre!
Kramen

Gruppbild på årets deltagare, Tobbe Larsson längst upp till vänster och den nya programledaren till höger.

♥

Usch vad dålig jag har blivit på att ta bilder... ska skärpa mig, lovar!
Bilden är på Wilma för nästan två år sen när jag var nybliven hästägare. Stoltflicka.nu.

Bilder från sista dagen på 2010.
Min hurtiga mor slet upp mig ur sängen och tvingade ut mig. Det var kallt!

En bångstyrig häst. Men, men. Det är väl de svårridna hästarna som är de vackra har jag hört
att ett ordspråk lyder. Jag anser att de är sant, de har mer karisma och utstrålining och sedan så lär man
sig mer som ryttare om man tränar på en svårriden häst. Min är dock lite lurig, ena dagen hugger hon mig
i handen och andra så har hon såna valp ögon att man kan tro att någon tryckt in ett par vattenfyllda glas-
kulor i ögonhålerna på henne. Då ska hon ha godis tycker hon.

Min dag har i vilket fall bestått av att städa hela huset medans mamma jobbade. (Observera att jag inte
sovit på 48 timmar heller, jag var trött.) Däckade vid ett och som tur är så väckte mamma mig vid sju!
Jag hade inte hunnit till Wilma än så vi åkte dit till kvällsfodringen och gjorde iårdning. Ingen rid ning
idag heller... hatar att inte ha några möjligheter till ordentlig träning.
Jag vill rida ut imorgon men vågar inte själv. Sist vi red ut i december gick vi nämligen omkull på grund av
ett djur i skogen och jag bröt foten. Hästen sprang hem och jag gick ca 1-2 kilometer på bruten fot.
Bra jobbat Maria!

1. Jag bloggar onödigt mycket om ingenting.

2. Jag har inte fixat klart bloggen än, speciellt på inläggsidan. Men jag lovar att jag
ska fixa det såfort som möjligt, promise!

Herregud vilken lat människa jag är! Efter typ två veckors lov nu så har jag gått upp tolv varje dag, man förlorar sjukt mycket av dagen. Jag har iallafall slappat hela dagen som vanlig, Felicia rider Wilma en gång i veckan nu för tiden. Ganska skönt faktiskt. Spenderade kvällen med morötter, dipp och Cola Zero med Anna, Amanda & Eddie. Vi kollade på tv medans vissa somande ganska fort... haha.

Imorgon ska jag försöka gå upp vid nio och städa och tvätta, sen till stallet. Tänkte gå eftersom jag svulla lite idag, det är ca 2-3 kilometer till mitt stall. Perfekt, även fast jag mest utnjyttar mamma och pappa iallafall! Haha. ;)

Wilma at my place i sommras. Det var en upplevelse för sig, eftersom vi korsade
en vattensluss, järnvägar och traffikerade vägar. ♥