Nu ska jag skriva någonting som jag är verkligen insatt i, för detta är min position just nu. Jag tar inte själva ridningen på allvar, utan jag sitter på hästryggen och tror att hästen kommer springa i form av sig självt... vilket inte är fallet. ;)

Motiviation är viktigt till en bra ritt. Att vilja rida.

Jag har haft ett sånt problem med mig själv för jag har trott att jag är helt komplett värdelös vad gäller ridningen och jag mådde faktiskt psykiskt dåligt för att jag aldrig uppnådde mina mål. När jag såg mina vänner resa sig så sjönk jag. Jag tog mig själv inte på allvar och jag tänkte många gånger att "ja, jag får väl nöja mig med att vara sämst". Jag skrattar åt när andra har sådana tankar faktiskt så jag får väl göra det åt mig själv med.

Alla kan förbättras det gäller bara att gå in för det och man blir inte bättre och utvecklas inte heller om man sitter hemma och traglar själv. Så mitt råd är att åk iväg! Se nya ställen med din häst, träna, tävla.

Man kan inte sitta och tro man är sämst, det kommer inte bli bättre för det!

När Anna sa åt mig något (jag brukar rida för henne, hon har lärt mig allt jag kan) så sa jag "det går inte", "varför" och "glöm det". Jag skrek åt henne till och med för att jag var så besviken på mig själv, och det ångrar jag så himla mycket idag. Men en gång när jag åkte  till hennes stall så tänkte jag för mig själv att "nu ska jag gör mitt allra bästa!". Jag vet hur man gör, det var bara det att jag inte hade motivationen. Och vad hände? Hästen går som klockan!

Jag är fortfarande väldigt självkritisk men har definitivt blivit bättre!
Kramen